Det är inte sällan som hus byggs i ett ofördelaktigt läge, eller med historiens gång hamnar i ett läge där husets grund utsätts för fukt som man kanske inte enkelt kan göra något åt. Det kan vara så att huset har byggts i en sluttning där det rinner vatten nedför slänten och in under huset. Eller så kan huset vara byggt på berg. En annan variant är att huset är uppfört på en naturlig källa eller i kanten av en ås eller bergssluttning. Hur gör man då?
Ja, det finns två perspektiv. Vad kan man göra utanför huset och vad kan man göra i husets grund för att minimera risken för skador. Låt oss börja på utsidan.
Ett hus byggt i sluttning
Det första man ska se till är att regnvatten från taket alltid leds bort, helst minst 5-10 meter från huset. Det andra är att man ändrar topografin på marken så att marken sluttar från huset, ett att det görs ett ”knä” på marken så att det blir som en brytning i sluttningen som gör att man kan ändra lutningen lite på ytan så att vattnet tar en annan väg. Man gör helt enkelt ett litet nästan osynligt dike eller svacka som gör att man kan leda om vattnet. Ytterligare en nivå är att man har vatten i marken som hela tiden rinner ned mot huset. Man väljer då att göra en avskärande dränering som helt enkelt skär av flödet och dräneringsslangen transporterar bort vattnet.
Hus byggt i sluttning på synligt berg
Ibland finns ingen jord eller mark att gömma en dränering i eller att kunna anpassa lutningarna bort från huset. Då ska man försöka följa vattnets väg och se om man kan mura små, knappt synbara barriärer som leder vattnet åt sidan. Man kan också skära slitsar i berget med en stor vinkelkap med diamantklinga. Det är enklare än man tror och kan göras riktigt snyggt av den som har konstnärliga ambitioner. Naturen har en fantastisk förmåga att läka både gjutna små barriärer och slitsar då det snart växer lavar och mossor som döljer ingreppet.
Hus byggt i sluttning av vattenförande berg eller naturlig källa
Berg, åsar och mark har en fantastisk förmåga att transportera vatten. Överallt finns det naturliga tillflöden av vatten i form av källor. De springer fram där motstånden är som minst, i sprickor i berget, i änden eller i sluttningar av åsar eller i sänkor där marklagren gjort det möjligt. Det är mycket svårt att jobba mot naturen, och efter att ha försökt leda bort vattnet med hjälp av dräneringar, avskärande diken, och ändringar i sluttningar så kanske man måste acceptera att huset står som det gör.
Men vad gör man då?
Först så ska man se till att skapa kontroll över situationen genom att mäta fuktigheten.
Var och när dyker de upp? På våren efter regnskurar eller är det konstant?
Ett tankesätt är att se marken under huset som en transportled och försöka underlätta vidaretransporten. Det kan ske genom att gjuta fallande plan om det är berg, göra öppningar som underlättar transporten, öka ventilationen eller förstärka med mekanisk avfuktning. En lärdom som undertecknad gjorde var en källare i närheten av en sjö som blev översvämmad eftersom vattennivåerna på grundvattnet helt enkelt låg högre än källargolvet. När vi fyllde bergsskrevorna med singel (går med lecakulor också) så upplevde vi att vattnet hade lättare att kondensera bort om skrevorna fylldes med singel. I det fallet kompletterade vi också med en pumpbrunn som också är ett alternativ om andra lösningar ses som omöjliga.
Här är ett exempel på avskärande dränering från Stjernsunds slott i Närke. Till höger i bild finns en lång sluttning. Genom att göra ett ”knä” på höger sida av gruset där marken sluttar mot, samtidigt som man lägger en dränering under gruset för borttransport så har vi lyckats få både en avskärande dränering och se till vattnet inte rinner mot huset.